lenaspena

LenaStridsberg

Annons

Skolan

Så var det ju det där med att jag faktiskt har börjat i skolan igen. IGEN!

Det börjar kännas som att jag är en expert på att få för mig saker som jag tror att jag vill jobba med i framtiden, men att jag någonstans en bit in på vägen känner att jag kanske inte är menad för det ändå..
Först skulle jag bli jurist (alltså VA?!), sen läste jag en matematikkurs på Chalmers (MEN VAAA?!) och följde upp den med att börja läsa ett år som ämneslärare inom Matematik, Svenska & Engelska i åk 7-9. Lärarutbildningen skulle såklart varat längre än ett år men eftersom jag nu är självutnämnd expert på att hoppa av saker så gjorde jag självklart det. Hoppade av alltså.
Sen gjorde jag något jag var ämnad för på riktigt och det var att bli mamma. Min barn hjälpte mig (och hjälper mig fortfarande såklart) verkligen att hitta mig själv och det var en otrolig läxa för mitt inre att helt plötsligt slås av att det finns något större att göra än att söka efter något som kanske bara kommer av sig själv när det är meningen.

MEN. Nu, efter två år av att bara vara hemma med mina fina barn, så kände jag ändå att jag på något sätt både hittat mig själv OCH tappat bort mig själv samtidigt. Alltså vem fasen är jag om jag inte är mamma?
(Jajaaaa jag är alltid mamma men ni fattar vad jag menar)
Vem är bara jag? Det är sjukt svårt att sätta mig själv i första rummet överhuvudtaget nuförtiden, och att ens lyssna på att jag kanske har saker jag vill göra som bara gynnar mig själv om ni förstår, men nu är det alltså dags.

Jag har hittat något som intresserar mig ordentligt. Jag har börjat i skolan igen! Och den här gången är det Javautvecklare som är målet, ett mål som jag typ inte ens vågar se åt för att jag är så rädd att jag ska ge upp halvvägs… Den här gången känns allting så jädra rätt och det enda som skulle kunna sätta käppar i hjulet för mig är att 1: jag halkar efter nu i början eller 2: jag börjar tveka på mig själv. Och det SKA INTE SKE.

IMG_6925Nova tycker att det är superkul att mamma gör pappagöra (”jobbar”) och att pappa gör mammagöra (”vara hemma”), hon verkar inte riktigt ha koll på det här med termen PK just yet 😉

Häromdagen när jag pluggade hemma så fann jag henne i min stol, med mina glasögon på huvudet, klickandes och klapprandes på alla tangenter hon kunde hitta. Det var ett elände för en n00b som mig att försöka hitta tillbaka till min ursprungliga kod utan att förvirra mig själv för mycket.

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Tänker inte säga förlåt!

Alltså.. Det känns lite fånigt att be om ursäkt för att jag inte har skrivit särskilt mycket när den enda som egentligen drabbas är jag själv när jag sitter och tittar igenom min blogg om 30 år och undrar vad jag gjorde i mina yngre dagar. Okej, någon där ute kanske saknar mitt skrivande så vi kan väl mötas på mitten och bara helt enkelt acceptera att jag varit rätt lat här, att jag haft fullt upp med att ta hand om mig själv och bara valt att inte skriva om min vardag just nu.

Jag har tagit mig igenom något av en kris nu under våren och det var väl inte förrän för en månad sedan som jag verkligen kände att jag kunde friskförklara mig själv och känna mig glad igen. Startskottet för min kris eller minidepression kom nog när Theo blev sjuk i vintras, när han bara var några veckor gammal.. Jag slogs av både tvåbarnschocken och chocken av att någon som är så liten kan bli så sjuk samtidigt. Han fick både njurbäckeninflammation och ögoninflammation om vartannat och det var en himla massa tillhörande läskigheter som jag inte var beredd på att behöva hantera. Han skulle bland annat röntgas med kontrastvätska i en magnetröntgen och för att bilderna skulle bli tydliga så var han tvungen att ligga fastklämd i en vacuumkudde typ. SÅ hemskt att se min lilla kille så sjuk..

Men! Idag mår han bättre än bra och vi är i full gång med att försöka få honom att känna trygghet i sängen. Detta eftersom han börjar bli rätt tung och det konstanta vaggandet inför varje nattning börjar kännas lite… onödigt. Nu är det buff i rumpan och sjunga som gäller (och självklart kramar och gos så fort han blir ledsen). Heja oss och honom!

Nova fungerar som en välsmord liten klocka och har börjat på förskolan som ligger typ 200m från vår lägenhetsdörr. Jag ska skriva mer en annan gång för jag sitter i skolan och snart är det dags för föreläsning! YES, you heard me, jag har börjat studera. Planen och målet är att vara utbildad Javautvecklare år 2017 och eftersom jag valt en YrkesHögskola så är väl även förhoppningen att det ska leda till jobb efteråt.

HÄR HAR NI DÅ! Ett blogginlägg! Och några random bilder, håll nu tillgodo inför nästa inlägg så hörs vi då.

IMG_9955 IMG_0038 IMG_0051 IMG_0077 IMG_6486

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Tänder!

Titta, titta! Theo har fått sina första bissingar 😀 

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Dagens Nova

  

Förutom att uppfinna ett nytt sätt att alltid bära med sig skeden så har hon dessutom droppat ett par roliga dialoger med mig idag:

Nummer 1.

Nova: Ja måtte ta av mej denn (blöjan).

Jag: Men okej, är det bajs?

Nova: De e bajs, måtte ta av med denn nu mamma (tar av blöjan och det ramlar ut en bajskorv på golvet).

Nova: Titta, bajs där!

Nummer 2.

Nova (nyvaken efter middagsvilan): Hej mamma! Du e jättefin i den.

Jag: I vilken? Tröjan?

Nova: Ja, töjjan e jättefin den. Du e jättefin i den.

Jag: Men åh, TACK älskling, du är jättefin i din klänning också!

Nova: Ja (fniss, fniss).

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Preppar i gult

Den här klänningen är så jäkla cool ändå.

 

På lördag så är det daga för min systers examensfest och jag letar efter en kul outfit. Vill vara lite färgglad och den här dressen verkar lösa det 😉

Känner mig lite osäker i en sån här tajt sak efter att ha klämt ut två ungar på mindre än 1,5 år men jag ska ge mig fan på att trycka bort de känslorna om jag väljer att ha den här. Heja!

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats